Tidigare i veckan besökte jag gettot som jag tidigare kallade mitt hem.
Redan när jag var inne på cigarett nummer två och vek in mot Skiftesgatan kände jag ångest.
När jag kommer längre in så känner jag hur jag vill kräkas och när jag är i mitten mår jag pest.
Jag förstår verkligen inte charmen med A-torp och gettot längre.
Kanske var man berusad av alkoholrelaterade drycker större delen av tiden man vistades här.
Eller så var det att man var ung och naiv letandes efter den ena kicken starkare än den tidigare.
Men insåg ganska snart att jag måste förflytta mig från denna djävulens plats på jorden.
Kanske är det så att skärsleden är just passagen mellan frögatan och hemmansgatan.
Där ens gärningar gås igenom och man känner sig lite mera förtryckt än man gjort blott minuter tidigare.
Vet inte hur många gånger jag passerat just detta parti asfalt. Södersupen och förgjord.
Allt för att tillslut nå lägenheten för att kanske fånga några timmars sömn.
Trots jag inte längre är sugen på cigaretter så plockar jag upp den sista cigaretten och tänder den.
Röker den i total tystnad medan sommarnatten övergår till morgon.
Kalla vindar drar in över hemmansgatan om man känner hur just där och just där dog världen utanför.

Obs detta är ingen fiktiv bild..Detta är vad som välkomnar er till Anderstorp
Welcome to the Getto.