Känner att hatet bubblar i min 24åriga kropp.
Finns få saker som kan få mig så förbannad som teknik som inte fungerar.
Tänkte i timmans sena timme ladda in lite sweet tunes på min ipod för att överleva morgondagen.
När jag kopplar in skiten så vägrar itunes att öppna.
"Jahapp..Ingen musik ikväll då antar jag" är tanken som slår mig och drar helt sonika ut sladden.
Då öppnas programmet och fungerar helt som det skall.
Efter väl valda svordomsvisor som skulle få sjutton sjömän gröna av avund slår det mig.
Kanske..Kanske kan jag lura itunes genom att återansluta ipodden.
Gör detta..Då hänger sig itunes..Drar ut sladden igen.
Ur min mun kommer ännu några svordommar likt k-pist smatter.
Programmet stänger ned och jag öppnar det..inga problem.
Ansluter podden för tredje gången..Då vägrar programmet lämna startmenyn.
Jag hatar verkligen mitt liv ibland.
Ännu en gång har livet visat mig att det verkligen älskar att gång på gång pissa mig i ansiktet.
Så då gör jag det jag gör bäst.
Går ut och röker den sista cigaretten jag lovat mig att spara till morgondagen medan Skitsystem - Stigmata spelas.
Denna runda vann du..Men jag ska inte dra det sista andetaget innan jag vunnit.

Det finns vissa saker som jag håller heliga och högst av allt.
Fullt utnyttjande av happyhour, obligatorisk pisspaus påvägen från A-Torp och en rejäl bläcka på trästocks.
Utöver detta så ligger bidrags/lön pizzan någonting som vuxit sig till tradition för mig.
För er som inte förstår vad jag menar med detta kan jag lite snabbt beskriva detta.

"Så snart man ser på internet banken att lön eller bidrag är på ingång så måste en pizza införskaffas
Pizzan ska därefter inmundigas utan tankar om att det faktiskt är dom sista slantarna man spenderar på detta.
Om fallet vore så att man redan spenderat dessa pengar (se på kvinnor och alkohol)
Så är detta inget att gråta över..Man går helt sonika till en god vän och lånar pengar till detta tilltag.
Med skräpmaten i magen väntar man bara på att klockan ska slå över och pengarna skall trilla in"

Det finns få saker som kan få mig att rucka på dessa ideal.
Kanske ett barnsligt tilltag att så snart pengarna kommer ska man göra en investering.
Men kanske är det bara vad jag helhjärtat tror på.

Låt inte rubriken hemma..the nightmare on wheels rullade in i skell någongång mellan 7 - 8 igår morse.
Undertecknad valde då att handla lite förnödenheter i coop för att sedan krascha i sängen lagom till 10.
Vaknade yrvaken på fredagsmorgonen.
Sanningen slog mig som en krocketklubba mot skenbenet.
Snart är semestern över och det är dags att återvända till svetsbås två på Lernia utbildning.
Ångesten växte sig starkare när jag drog mig upp och drack ett glas
halvt avslagen apelsindricka (Coops Fanta substitut)
Jag visste verkligen inte vars denna semester eller sommar tagit vägen.
Snart var det höst och allt kändes meningslöst..Men då slog det mig.
I all meningslöshet att jag trots allt haft rätt underhållande sommar.
Fick besöka såväl Huvudstaden som GBG.
Fick dricka några bira med Thimmy, random sister och France Dance på Kellys.
Skratta åt LOB..Grilla samt varit mer nykter än jag varit på jag vet inte hur många somrar.
Det sista kanske inte är någonting jag är stolt över..Det återstår att se.
Vi har även kommit långt med MOTKB projektet och en skiva är att se i horrisonten.
Har även spelat in de sista drinkshow avsnitten för att kunna knyta ihop allt till släpp av dvd`n.
Allt som återstår är att dricka sig tillbaka till apstadiumet under morgondagskvällen.
Som det skall vara..Satt och räknade på det och insåg att jag besökt denna festival i 12 år.
Helt galet länge.
Tyckte det var bara för blott något år sedan jag och en vän stod och lyssnade på Docenterna.
Tur det finns ställen för fulla hundar som oss.

"Hittade ingen ny bild att erbjuda..Men fann en gammal..Då tiden fanns.
Ölen var billigare, damerna ack mer fagra och lågan brann allt starkare"

Med ett vitt vidunder med märket mercedes och i skrivandestund döpt till the nightmare on wheels
har jag, random sister samt france dance turnerat landet.
Från bunkern via bureå till en bäddsoffa i Hökarängen.
Jag kära läsare..Samma plats som förmodligen fick ett uppsving från filmen Sällskapsresan 2.
Därifrån förflyttade vi oss till göteborg och till en madrass i Timberland fuckers lägenhet långt uppe på Hisingen.
Där dröjde det inte många timmar innan vi satt på kellys med några öl innanför västen.
[Se valfritt stycke angående att man ej kan lära gamla hundar att sitta]
Efter detta en efterfest med bag in box vin..Inte riktigt min melodi men what the hell..gratis är gott.
Något som dock straffade sig dagen efter när vi skulle ner på stan.
Och nu sitter jag här hos Thimmy och undrar vars tiden tog vägen.
Vi ska om endast några timmar packa in oss i den skitiga och illaluktande bilen för att åka 110 mil.
Gbg to Skellhell..Tur är väl att France Dance kör hela vägen.
Kanske detta eftersom jag har dåliga erfarenheter med att vara vägens väktare under roadtrips.
Har tre gånger varit nära på köra åt helvete under tidigare äventyr.

Nu ska jag fortsätta med mitt korståg mot saker jag bara inte klarar av.
Hitintills har det berört ämnen som pornografi, fyrverkerier, feminister och den såkallade foppatoffeln.
Denna gång ska jag berätta om en annan sak som stört mig till vansinne i sådan lång tid.

Jag ska ge er ett troligt scenario som skulle kunna utspela sig i vilken vanlig radhuslänga i Sverige.
Vi befinner oss på uteplatsen ifall detta är sommar alternativt vardagsrummet ifall vintertid råder.
Frun i huset har mellan ett paket gula blend snart spolat i sig en flaska vin.
Då inser utbrister hon plötsligt :
"Men hörru gunnar..Vore det inte stiligt och käckt om jag skulle smycka min axel (Alternativt vad) med en tatuering."
"Jo det vore väl fint" svarar mannen Gunnar medan han sammanbitet tar en klunk
ur sin redan avslagna Anderssons starköl.
"Men det får inte vara något hemskt..så mina vänner gunbritt och ann-kristin skulle prata om det i konsumkön"
"Nej..En fjäril eller ett stiligt taggit band får det minsann bli" fortsätter frun och tänder förnöjt ännu en gul blend.

Ni har förstått vad just detta kommer handla om.
Att kvinnor..Ja oftast handlar det om kvinnor som 40+ bestämmer sig för att tatuera sin kropp.
Det faktum att dom avrått sina barn om detta tilltag bara år tidigare verkar vara som bortblåst.
Nu ska minsann skatteåterbäringen spenderas till lite färg och smärta i tatueringsstolen.
Man kan med detta tro att jag är någon form av motståndare till tatueringar.
Hell no..Skulle gärna och kommer antagligen riva av någon form av tatuering i framtiden.
Men det är just fenomenet att äldre kvinnor tatuerar sig när dom passerat 40 och alltid samma motiv och plats.
Om bara 30 år kommer ålderdomshemmen vara fyllda av kvinnor
med då totalt otydbara axeltatueringar av motivet fjäril.
Tiden och gravitationen har gjort det totalt omöjligt att tyda deras tatueringar.
Men vill äldre fortsätta tatuera sig så skulle jag vara nöjd om ett alternativt motiv kom.
Skulle vilja se en kvinna som passerat 40 har en sleeve tatuering med deathskulls.
Då skulle jag bli imponerad.
Jag som enbart besitter en Septum men så mycket hat brukar kallas Mulle.

Dags för ännu en djupdykning i mitt liv.
Kanske för att lätta hjärtat och mitt samvete?
Eller kanske bara för att ni lättare ska förstå vem jag är och varför saker och ting blir som dom blir.

Att dricka öl och bli sådära skönt salongsberusad under helgen är verkligen min melodi.
Sitta med dom bästa av vännerna medan malten bubblar utan ytan är en skön upplevelse.
Och nu kanske vissa rättskämpar vill meddela : "Det går faktiskt ha trevligt utan att förgifta sig"
Ja..Självklart kan det vara så..Men jag tar gärna några kalla i vännernas lag.
If thats a crime..Shoot me.
Högtalarna spelar förhoppningsvis favoritartisten och tonerna till just ditt livs soundtrack.
Vännerna skrattar och du öppnar ännu en kall och känner hur allt bara är så jävla fint.
Man kedjeröker billiga cigaretter medan du försöker bidra med små anekdoter till samtalet.
Men eftersom en gammal hund som jag alltid köper stora mängder alkohol till en fest
blir det lätt lite förmycket av det goda..Jag tror mig någonstans under kvällen vara odödlig.
"Borde bli roligare om jag dricker mer" är ofta en tanke som slår mig just före jag river av en booze dance.
Förenklad matematik.
Jag har nog alkohol att förevigt förlama en häst..Endå väljer jag att dricka en öl till.
Menar vad kan den ölen göra.
Det är då allt ställs på sin spets.Plötsligt tappar jag alla kroppsfunktioner.
Får för mig att skälla ut någon stackars själ som råkar befinna sig på samma våglängd.
Spottar på någon, ramlar sönder glasbord och blir i slutet utkastad och får vandra ensam hemmåt.
Kanske låter detta inlägget på något sätt som om jag vore stolt över mitt sätt att bete mig.
Ack så fel människorna kan ha..Mitt sätt är bara mitt sätt att försöka bjuda på mig själv.
Ibland lyckas allt och jag får vara där jag trivs bäst..Och ibland blir allt bara fel.
Till dessa tillfällen kan jag bara säga..Jag försöker och menar nästan jämt väl.
Men ibland blir allting bara fel.

Nu är den äntligen här.
Den efterlängtade semestern som egentligen bara är en ur samhället legal
anledning att dricka sig full på vardagarna.
Detta blandat med att dricka allt för utblandad öl i plastmuggar och skråla om att man inte citat "Gör sådant oftare"
Trots detta så finns det människor som faktiskt gör sådant oftare.
Pratar självklart om krigarna som dag efter dag gör sådant i parker och på grässlätter.
Dock ser dom flesta ner på dessa tappra män och kvinnor som står emot dom allmänna stadgarna
Samhället är allt bra konstigt ibland.
Här följer dock dom två bilderna som förvandlade mig från
en av ovanstående krigare till en välrakad valanpassad medborgare.

I vilket förhållande får man sitta och hälla i sig starköl och lyssna på Kristet Utseende lite för högt?
Att dricka för många kalla och bli sådära skönt berusad.
Sedan segla ner mot stan..Solen i ögonen med alla krossade förhoppningar framför sig.
Vetskapen om att man troligen endå kommer sluta upp på max bland hormonstinna 18åringar.
Men detta rör en i ryggen eftersom man är ensam med sin väska med öl mot hela jävla världen.
Ibland känns singellivet så jävla rätt på alla plan.

Eftersom min playlist kändes mer upprepning än artistbokaren för Stadsfestens fantasi så tänkte jag.
"What the hell..Man kanske borde öka på vidderna och kanske..Kanske hittar man ett guldkorn"
Eftersom jag har så smått börja använda spotify så halkade jag in på Peace, Love and Pitbulls.
Jag vet..Jag är ständigt sist på allting..Men började lyssna.
Tonerna av Caveman fyllde den lilla bunkern och jag kände att jag gillade vad jag hörde.
En mer okommersiell variant av Joakim Thåström kändes rätt för stunden.
Plötsligt blev allt så underligt att jag var tvungen att återgå till gamla hjulspår.
Refused..Så allting kändes rätt igen..Kanske kan man inte lära gamla hundar att sitta.
Att människor som avstod från såväl alkohol och ätande kunde skapa grymma låtar som
New Noise och och Rather Be Dead är otroligt.
Men kanske är det just därför dom lyckades så väl..Att dom inte ständigt var några öl för fulla?

Efter man läst mina tidigare inlägg angående stadsfesten är det lätt att tro att jag skrivit detta.
Men så är faktiskt inte och tänkte därmed dissikera denna insändare.
Inte för att jag på något sätt vill försvara stadsfesten.
Tvärt om..Jag skulle verkligen inte gråta ifall hela festligheten gick i konkurs och aldrig återvände.
Nej anledningen till detta är att jag är så rent ut sagt jävla less på alla människor.
Människor med så lite liv att dom verkligen känner att dom måste klaga så snart det händer någonting.
"Men det finns lika människor överallt" Så tror jag inte alls det är.
Den negativiteten mot något event kan inte finnas någon annanstans.

Två veckor före och två veckor efter har vi traktorer, långtradare med mera som bullrar och släpper
ut avgaser. Att sitta och njuta på balkongen är omöjligt.
Först och främst..Går det inte sitta på balkongen när det kör traktorer och långtradare kör nedanför?
Förstår inte problemet..Och har man problem med det kanske det är rent ut sagt idiotiskt att bosätta sig i centrum.
Är man rädd för bilar ska man bo i skogen..det är bara så det är.

På nätterna mellan 21.00 och 01-02 är det dunka-dunka från tältet på kullen – måste det vara så mycket decibel?
Min fråga är – när ska man sova?
Även detta en älskad kärnfråga i Skellefteå. Gärna events..men hu så hemskt ifall någonting skulle leva om.
LEVA OM..I centrum under sommarmånaden.
Sedan..Vem är denna skribent? Vem använder ord som dunka-dunka nu..2010?
Kan väl iofs hålla med om att man ska låta bli att måsta lyssna på Dunka dunka vars man än bor.
Visst finns det bättre musik? Och slutet är så bra att vem som helst måste dra på smilbanden.
"ÅH NEJ..Anna-stina..Vi kan inte lägga oss 21 i vanlig ordning..Vi måste för en gångs skull stanna vakna längre"

Nu har det tjuvstartats i år också, från onsdag i veckan som gick, med tält, restaurang
och dess oljud.
Ju senare ju högre dunk från högtalarna.
Kommunen borde åtminstone dela ut gratis öronproppar för dem som behöver.
Fast ibland hjälper det inte.

Vars hittar du restauranger inne på området? Jag är inte en storbesökare på stadsfesten men allt jag funnit
har varit några tält som säljer langos..Men aldrig har jag sett någon restaurang som slagit upp på området.
Och även där är det oljud från så kallad dunka dunka musik..Sicket Elände.
Avslutningen på detta stycke är även så enormt underhållande.
Gratis öronproppar..Jag kan erbjuda mig att köpa öronproppar till dig bara du kniper igen limpsaxen.
För hela rikedommen 29:- på jula får du öronproppar och även en käck ögonmask.

Och varför bryr sig inte Skebo om sina hyresgäster? Ni sägs ju måna om trygghet och trivsel
så varför inte påverka Skellefteå kommun att flytta spektaklet till Folkparken?

Varför tror människan att Skebo har någonting att säga till om angående stadsfesten.
Och det vore väl en väldigt dum ide att anlägga stadsfesten på folkparken?
Festivalen skulle tappa alla besökare och lägga ner..Vilket i sig inte kanske vore så dumt.
Men i princip alla andra festivaler ligger i centrum i alla andra städer.
Så varför ska Skellhell vara annorlunda?

Så slutligen skulle jag vilja vända mig direkt till ansvariga till denna insändare.
Personen med den klämkäcka underskriften Hatande, sömnlös skattebetalare.
Störs du av ljudet av festivalen kanske du ska höja volymen på Lokets favoriter eller Allsång på skansen.
Ett till 100% säkert alternativ att slippa all form av dunka dunka musik.

Jag som har skrivit detta hatfyllda inlägg och kommer fortsätta hata allt som Stadsfesten erbjuder
brukar i folkmun kallas Mulle.

Som inlägget ovan bekräftar sitter jag med en iskall folköl i näven och hoppas på semester.
Plötsligt får jag ett meddelande om att min trogna vapendragare & drunk buddy Lillfinnen gör samma sak.
Detta två mil bort..Visst fan är det underligt ibland.
Att det finns plats i världen för gamla fyllehundar som oss.
Har även hört rykten om att han snart kommer gå finna i stan.
Tillbaka till Sjungande..På plats där han hör hemma.
Snart kommer vi att återupprätta dryckespalatset på sjungande.
Som det alltid var tänkt..Ännu en gång ska vi visa vars spritskåpet ska stå på Sjungandedalen.

I brist på annat drog jag, itzo och Emmyn ner på stan.
Detta för att sysselsätta sig med att bara hänga nere i centrum.
Någonting jag inte gjort sedan tidigt 2000tal.
Då kunde man sysselsätta sig en hel kväll nere i stan med en påse öl och a pocket full of smokes.
Tänkte återknyta mig till mina rötter och göra om detta.
Trots att jag inte hade öl så drog vi ner mot nya äventyr.
Staden har i vanlig ordning drabbats av den pulserande cancersvulsten som drabbar oss varje år.
Dom "vanliga" människorna brukar kalla detta för Stadsfesten.
Men någon fest är det inte alls.
Detta är bara ett svepskäl för att medelålders män ska få dricka sig för fulla, titta ner i urringningar på 18åriga tjejer och skråla med efter förmåga till Tomas Ledin eller E-type.
Nu kanske det verkar och genomsyrar en viss negativitet och bitterhet i dom orden.
Men har sett detta med mina egna ögon och jag vet att det är sant.
Sitter här och dricker en folköl med musik i lurarna.
Känner totalt lugn och att jag har betydligt trevligare än en kväll på den sk. stadsfesten någonsin kan erbjuda.
Tur det finns iskall öl och Bob Dylan.

Nu för tiden är det modernt att vid ett överhypat event spara ut lite behåring i ansiktet.
Det kan vara allt från slutspels skägg till en mustage mot prostatacancer.
Jag har dock under senaste veckorna helt sonika låtit bli att raka mitt ansikte.
Detta har väl någon grund i min envisa och tonårsupproriska uppenbarelse.
Men sedan blev det för att kunna stoltsera med en fin mustage till Balkongfestivalen 2010.
Lät dock bli att raka bort den så den fick hänga med ett tag till.
Nu har jag dock bestämt att detta är någon form av nedräkning till semester skägg.
Så jag lovar dyrt och heligt att så snart jag kommit hem under fredagen.
Insett att man faktiskt har två veckor framför sig av pure ledighet samt öppnat den första ölen.
Då ska behåringen bort och jag skall återgå till att se ut som en människa.
Har tyvärr inte möjlighet att fotografera de ogräset som växer i mitt ansikte.
Men lovar att jag ser ut som jag är en av herrarna som gärna sitter i parken och klämmer kalla hela dagen.

Här kommer ännu en historia direkt plockad ur mitt vardagsliv.
Vad som tycks vara en oändligt stor godispåse med dom mest makabra historier.
Om du har någon aning om hur jag egentligen lyckas med dessa konststycken är jag idel öra.
Till historien.
Jag och min trogna vapenbroder Itzo står och röker utanför porten till trappen som leder ned till bunkern.
Skrattar och har allmänt trevligt.
Plötsligt känner jag att skrattet fastnar i halsen.
Kanske är det några rökmoln från den röda level som jag håller i min hand som hamnar på villovägar.
Eller vad det annars är vet jag inte.
Hostar till en gång..två gånger..Känner att jag får svindel och faller raklång fram över gräsmattan.
Vaknar till i en skön faceplant position på gräsmattan och känner hur mina knän smärtar enormt.
Får hjälp upp av Itzo och får igen min metallica - Master Of Puppets keps jag lyckats tappa i fallet.
Vinglar ner och in i bunkern.
Känner att balansen inte riktigt är vad den borde och känner att man trots allt blivigt äldre.
Kan även tillägga att ovanstående historia är helt utan en droppe alkohol i blodet.
Kanske vore det bäst att sluta med dessa laster medan tiden finns?
Fast jag känner mig själv för bra för att veta att svaret på den frågan redan finns skriven.
I will crash and burn with this world.

När jag i brist på annat sökte efter lukrativa nyheter i världspressen Norran fann jag denna artikel.

Jag satt i några minuter och bara gapade.
Kunde inte få fram ett ord.
Så många tankar och möjliga sätt att ta in denna nyhet så jag blev helt paralyserad.
När den värsta chocken lagt sig började sakta stamma fram tankar och det tog ett tag att samla sig.
Så min inställning och mitt uttalande angående detta blir

"Tre fel? Jag kan komma på ack så fler fel på bollhallen..Blandannat besökarna till denna "sport" lokal"

Dagens batalj bestående av såväl besök på Subway och undersökning av fenomenet drakbåtsrodd.
Varför skellefteå verkar gå man ur hus så snart medelålders män och kvinnor ska ro långa slag skepp
förstår jag inte hur mycket jag än försöker.
Anyhow..Efter detta började jag hungra efter en smörgås med kokt ägg och kaviar.
Men eftersom min hypermoderna köksutrustning inte fungerar så gick plan i stöpet.
Så vad gör man när tider är svåra som dessa.
Man tar sig till Sqwan som bor i en annan del av stan.
Detta för att koka några ägg och sedan bege sig hem igen.
Ännu en ny upplevelse

Eftersom man bor i en toppmodern kärlekskällare även känd som bunkern har man bara det bästa.
I detta fallet två plattor som sitter fast på en vit klump med två vreden på.
I folkmun kallas tydligen detta för en kokplatta.
Mitt val att kalla den matfabriken känns mer lockande.
Verkar inte bättre än att den har börjat käka proppar.
Praktiskt taget det enda jag lärt mig på min utbildning inom el är att detta inte är ett bra tecken.
Denna trotjänare klarade två veckor av min behandling innan den kastade in handduken.
Verkar bli att besöka staden för att hitta någon form av utfodringsställe.
Får bara hoppas min gamla vän och trotjänare, min kommuniströda velociped överlever färden.
Har även ett hett tips till er som undrar vad jag behöver och önskar mig i inflyttningspresent.
Här har du allt jag behöver och vill inneha.
Den som köper den till mig har en garanterad plats för grillning och öldrickning i mitt paradis