Gjorde ett besök på vad i folkmun kallar Signsunday idag.
Varför detta tilltag kan jag fortfarande inte svara på.
Kanske var det bristen på mänsklig kontakt man kan drabbas av efter en nykter helg i bunkern.
Väl inne i stan insåg jag ganska fort varför jag verkligen inte gillar dessa tillställningar.
Människor överallt, doften av glögg och varmkorv och julmusiken strömmande ur varje affär.
Inte heller den underbara julmusiken som Onkel Kånkel levererade under min ungdom heller.
Så jag gjorde vad var person skulle gjort i mitt ställe.
Tryckte mina inears hörlurar längre in i öronen och lät Gatans lag rensa bort all julmusik.
Vandrade runt ett tag samtidigt som jag kedjerökte upp ett halvt paket cigaretter.
Träffade Franzie och drog ganska snabbt till Skiftesgatan.
Men tänkte om jag skriver det här så kanske min svaga själ komma ihåg detta till nästa år.
Jag kommer bojkotta allt som heter såväl signsunday som all annan julbesök nästa år.
Det ultimata skulle vara att för en månad väljas att begravas med :

Samtliga av GG Allin skivor
En månads förbrukning av cigaretter
Några flaskor Jack Daniels

Detta känns mer värdigt för en person i min ställning.

Jag glömde meddela att jag fann ovanstående när jag i min iver efter nedan nämda memoarer.
Är det så att detta är en dröm allt för sann eller kan verkligen flickan på bilden klara av det dekadens fyllda livet det innebär att vara flickvän eller tom fru åt en riktig douchebag som mig?
Den lovar ju med slogans som "Want a perfect life with a perfect Wife?"
Kan detta då på något sätt gå fel?
Att hon ser ut som valfri totalt begåvandebefriad svensk modebloggare kanske jag kan ha överseende med.
Detta eftersom den röda pilen berättar att hon både är Sexy, Funny och outgoing.
Att bakom henne också visar en lättklädd dam på affisch är ju också ett plus.
Innebär att hon inte har några problem med andra lättklädda damer.
Att affischen inte sitter vriden rätt ska man väl inte dömma henne för antar jag.
Men tror jag vid närmare eftertänke jag väljer en dam som kan kedjeröka med mig under fläkten, diskutera vilka könspunk/bajs punk grupper som verkligen var bäst under 90 talet samt riva av en casualdrink session mitt i veckan passar mig bättre.
Lika barn leka bäst kort och gott.

Ibland känns allt så jävla hopplöst.
Dessa stunder man funderar på att dricka en kopp sprit spetsad med Arsenik.
Allt för att avsluta detta som vi i folkmun kallas livet.
Kanske för snön faller likt den vita hämnden faller djup utanför fönstret.
Att den du håller av har lämnat dig.
Eller att du bara insett att efter söndagen finns det en dag som heter...Måndag?
Men ibland i allt mörker krävs bara ett litet mirakel för att få upp ögonen och inse.
Inse att trots allt mörker finns det en gryning med en strimma hopp.
Jag fann detta när jag trött surfade runt efter någonting matnyttigt.
Då fann jag nämligen detta.

En ljudbok som innehöll det självklara och underbara i Bob Dylans Memoarer.
Och för er whiskeydrickande cigarrökande idioter som anser att detta självklart skall avnjutas
i originalspråk och i bokform.
Fuck you..Jag vill inta dessa memoarer som jag anser dom skall intas.
Lagom berusad..Vandras hem från krogen.
Eller sittandes på en parkbänk med enbart fickan fylld av cigaretter som sällskap.

Det enda som kan tänkas vara possitivt med det hundknullarväder som åter dragit över skell
måste vara att produktiviten i skrivande form får sig en rejäl knuff frammåt.
Påväg hemmåt sattes min hjärna ofrivilligt på creationmode och helt plötsligt kom stavelser fram.
Trycket på gaspedalen ökade för att hinna hem och skriva ned det.
Så nu sitter jag här med några textrader och många ideer till ännu en låt av MOTKB.
Skulle så gärna vilja spilla lite av vad den kommer handla om.
Men får nog vänta..Med lite tur så hinner även denna spelas in innan vi läggs på is.
Thats all for now..Nu ska jag röka en cigarett och drömma om varma sandstränder och spritspons.

Gårdagens äventyr trodde jag skulle sluta i total dekadens.
Om man tar med vissa ting i beräkningen kan man tro att kontentan blir just det.
Goda vänner, Sköna toner från ett coverband och priserna på en studentpub.
Men vi drack, skålade och kämpade mot den iskalla norrlänska vintern.
Vid stängning bestämdes att eftersläckning skulle ske hos den sanna finska krigaren på skiftes.
Helt plöstligt var jag påväg hem för att ladda om med starköl.
Den bitande iskylan var påfrestande så höll på att krasha i soffan så snart jag nådde bunkern.
Men innan jag gled in i sömnens rike hann jag tänka.
"Är detta min lott..Är detta min mening" Ganska snart insåg att det inte var så.
Så packade ner några kalla i en påse för att vandra mot Skiftesgatan.
Med en cigarett i mungipan och en nyöppnad Sofiero så trotsade jag såväl kyla som trötthet.
Väl framme var det fortfarande full rulle.
Insåg kallt vissa ting dock.

1.Man är verkligen ingen guitarhero med flertalet öl och groggar innanför västen där vid 03:30 rycket.
2.Med nog mycket sprit kan tom låtar som "Jag vill vara som du" vara riktiga partyrökare.
3.Hur jobbigt det än kändes att dra sig ut igen så var det värt det tusenfalt.

Så min inställning förbli orubbad. Efterfest är en underbar och total underskattad företeelse.
Varför inte människor gör sådant oftare är för mig en gåta.
Att bara fortsätta dricka billig burköl och glömma att det faktiskt finns en söndag bara strax runt hörnet.
Men vem kan tänka på det när man sitter med goda vänner och skålar medan natten sakta övergår till dag.
Så jag tror att 2011 kanske blir året vi återtar efterfesterna och tar fyllorna för vad dom är.

Tänkte påbörja detta med en blick i backspegeln.
Jag har som dom andra födda i kågedalen tillbringat tre år på högstadiumet Kågeskolan.
Detta kanske inte ter sig så speciellt för er födda under den första halvan på 80talet.
Men någonstans där kring ingången av det nya milleniumet hände någonting.
Det blev mer lag än rekommendation att bära Hårdrocks tröjor, nitarmband och bälten.
Var elev hade en garderob med flertalet tröjor av dom favoritbanden.
Några av dessa band var Helloween, Manowar, Iron Maiden och Hammerfall.
Gick så långt att Kågeskolan blev rikskänd som sk. Hårdrocks skolan.
Någon tragisk form av School Of Rock.
Har hört människor säga.."Jaha..du gick på Kågeskolan..haha..Hårdrocks skolan"
Men så var tiderna när jag var ung.
Och varför säger jag just detta just nu?
Jo under dom mörka åren fanns det ett slitet uttalande som ständigt stod nedklottrat.
"A Metal heart is hard to tear apart"
Ett uttalande som för tiden var ganska häftigt och hett.
Som man senare skämts över och med lite extra tid lärt sig att skratta åt.
Men för bara några dagar sedan fann jag detta nedskrivet och jag kastades flertalet år tillbaka i tiden.
Skrattade till för att vandra vidare..Kanske har några tappra krigare överlevt och fortsatt.
Skulle inte säga att dessa människor håller fanan högt men trots detta så håller dom fanan.
För er som känner er träffade av detta och känner att detta är eran cup of tea.
Två sekunder på google och titta vad jag fann.
För er som känner att ni vill vara med i hårdrocksklubben...Klicka här.

Fotnot : "Jag bedrev ytterst lite tid med denna musikstil. I mitt pojkrum spelades band som Ebba Grön och Six Pistols.
Men man kan dock inte säga att Gamma Ray - Powerplant är dåligt.
Har inte träffat någon som kan säga detta. Men annars spelades mer Ramones och Räserbajs än Hammerfall.
Once hated..Always hated i guess."

Alla har sina smultronställen.
Ställen man kan återvända till när allt ställs på sin spets.
Sin crime scene kort och gott.
Robin Hood har sherwoodskogen, Batman har batmangrottan
och mytomanen har valfri bastu.
Själv har jag skiftesgatan. Någonting har fått mig att alltid återvända hit.
Kanske är det just så att det är här gamla hundar som mig passar in.
Jag är medveten om att jag tippat ett tal i plural skottkärror med skit över Anderstorp under åren.
Men det är här jag trivs..Har många fina minnen i bagaget från mina år på Torpet.
Kanske är det just så.
Lika barn leka bäst.

Nej..jag har inte tänkt kommentera att ännu en gång har vintern kastat sin dödande slöja över en död stad.
Tänkte bara efterlysa en kväll bestående av starksprit och Mortal Kombat.
Någon som råkar inneha rätt basenhet och spel för detta?
Själv kan jag erbjuda ett hyfsat glatt humör i Mullster mått.
En någotsånär rumsren krigare i 24 års åldern som inte försöker rädda världen..Försöker rädda sig själv.
Någon som tycker att en karatefylla är precis vad som behövs för att få denna pråm med skit på rätt spår?
Ni kan ju kasta iväg en rad så kan någonting säkerligen styras upp.

Eftersom det utlovades någon form av stillbildsbevis vad som faktiskt hände i Söndags.
Här kommer bevismaterialet som kommer hålla såväl vårat skivbolag och polismakten sysselsatt ett tag.

"Stora delar av teamdudes på plats i världsmetropolen Burträsk"

"Självklart så levererade MOTKB en spelning tillägnad till meningslösheten i en mindre by i norrland en söndagskväll..För er som bor söderut kanske ni ställer er totalt oförstående till detta tilltag.
Men kom ihåg då att ni aldrig känt av den norrlänska negativiteten och meningslösheten.
A thousand ideas but without any place to go"

Efter vi avnjutit gårdagens planeringsmöte så skulle vi ut och åka bil.
Helt plötsligt satt vi i Downies Passat påväg till Burträsk ännu en gång.
Denna gång nådde vi dock målet och det var fyra stycken trötta krigare som klev ur bilen ur burträsk.
Men inte deppade vi ihop utan körde två casualspelning i Burträsk istället.
Det var grymt och vill tacka den alla inblandade.
Avslutade kvällen med ett gig på en golfbana innan vi drog mot krysset och skilda vägar.
Bilder från denna batalj finns men eftersom dom för tillfället ligger på min mobil så kommer dom senare.
Men kan avslöja att någon bild från denna session kommer släppas inom kort.
Men icket nu för nu finns det ris som ska kokas och sömn som ska tas igen.
Skönt är dock att måndags/söndags äventyrsresor verkar leva kvar.

I vanliga fall skulle man sitta med en starköl i näven och rock `n roll i lurarna vid denna tidpunkt.
Detta för att göra den vanliga festrutinen som går läsa här.
Men tyvärr så är det torrlagt på alla konton så verkar få spendera även denna helg i nyktert tillstånd.
Efter den fullspäckade månaden october så finns det väldigt dåligt med kapital för större utsvävningar.
Så allt jag kan göra är att kasta upp en bild från förra sommaren.
Tiden då allt kändes och kunde betraktas som glasklart.

Som dom flesta av er vet så är jag en enorm motståndare till det mesta alla andra tycker är bra.
En sak som jag verkligen inte förstår är Earth hour.
För dom som är uppväxta bakom en gråsten och inte vet vad detta innebär tog jag mig friheten att saxa wikipedia.

"Earth Hour (jordtimmen) är en internationell kampanj som ber hushåll och företag att under en timme i första hand släcka sina lampor och om så önskas även stänga av sina icke-nödvändiga elektriska apparater för att uppmärksamma klimatfrågan.Kampanjen sker årligen under den sista lördagen i mars.
Earth Hour 2010 genomfördes lördagen den 27 mars mellan 20.30 och 21.30.
Earth Hour 2011 kommer att genomföras lördagen den 26 mars 20.30-21.30"

Jag förstår verkligen inte iden med detta.
Vi människor kommer själva ta död på oss innan vi ens behöver fundera över
att en tänd glödlampa tar död på allt liv.
Människor i hopp om en mer välmående planet och lite renare samvete släcker sina lampor och tvapparater.
Detta medan kolkraftverken i polen fortsätter pumpa ut sin smog.
Vissa länder fortsätter fälla bomber över oskyldiga mål.
Kanske..Kanske så är elprodukterna vårat största hot trots allt.

Men självklart kan man inte bara klaga utan att bidra med en egen lösning.
Och det har jag..Det kallas My Very Own Hour.
Den handlar om att vara självisk en gång per år och göra saker utan att tänka på konsekvenserna.
Dricka stora mängder sprit och vara otrevlig mot allt och alla.
Skrika okvädheter och fälla pensionärer som försöker vandra över gatan.
Detta självklart samtidigt som du låter bilen stå på tomgång i en timme, tänder alla lamporna hemma.
Driver såväl tv som alla hemmets datorer och tvspel.
Samt vrider alla reglars på spis och plattor mot max.
What the hell kasta igång fritös och börja fylla upp familjens pool med rykande varmt vatten i november.
Detta för att människan i grunden är en självisk varelse som enbart tänker på sig själv.
Försöker du påskina någonting annat så är du skenhelig eller bara citat "Dumb as a box of rocks"
Så vilka följer mig i kampen om att få uppfattas som ett svin och att rikta allt ljus på en själv?

Kan förstå att det finns människor där ute på world wide web som inte riktigt håller med mig.
Jag är öppen för diskution.

Eftersom bristen av saker att sysselsätta sig med en måndagkväll på hösten i Skell är stor var vi relativt uttråkade.
Men vi ville bryta den spiral.
Vårat dreamteam bestående av undertecknad, Itzo och Downie beslöt oss för ett besök på morehallen.
Där investerades det nödvändiga för en måndagskvälls good time.
Nämligen 2 liter nyponsoppa, mandelbiskvier samt glass.
Efter denna batalj åkte vi hem till Lillfinnen och åt löjliga mängder varm nyponsoppa.
Självklart beprydd med mandelbiskvier och glass. Någonting som man inte gjort i mannaminne.
När sista skeden var uppäten var det tänkt att vi skulle åka hem.
Men eftersom vi är wild and crasy satt vi plötsligt i bilen påväg till Burträsk med Inflames dånande ur högtalarna.
Resan bjöd på många skratt..Helt plötsligt var vi fast i en återvändsgränd mitt ute i skogen.
Dock skriver jag detta så lyckades även denna gång ta oss hem helskinnade.
Tycker nu att vi ska göra detta till en tradition att var måndag åka runt helt planlöst.
Vad säger ni grabbar? Dags för ännu en tur utan mål?

Drömmer om ett fulländat redigeringsrum och spritspons.
Men sitter fast på en utbildningsinstans med en skuren motor till en snöslunga.
Drömmen är långt från nådd kort och gott.