Börjar seriöst vara orolig för att man snart vuxit upp och anpassat sig.
Kan föra sig bland finare folk och känner till seder och allmänt hyfs.
Att man inte längre kan passera som samhällets bottenskikt.
Detta genom att stå stupfull i krogkön till Olles skrikandes Ung och Sänkt för full hals.
Varför denna kalla insikt just denna kväll?
Valde att istället för att spendera helgen enligt min vanliga agenda.
När man kommit hem från skolan öppnar man en öl och sätter sig på balkongen.
Känner hur lugnet sprider sig i kroppen medan den ljuva smaken av malt sprider sig i munnen.
Detta med några ljuva toner tungt spelande i hörlurna.
Sedan fortsätta med några öl för att sedan dra i sig något form av födoämne som nudlar.
Efter denna strapats brukar någon random förfest vara målet och vips står man i kön på Max.
Med allt för många minnesluckor och allt man minns är att man drack den ölen som fick allt att slå runt.
Man käkar och börjar sakta stappla dit man ska vakna upp morgonen efter.
Minnesblixt och man ligger på en soffa någonstans. Kläderna klistrade mot skinnet och med lätt ångest.
Glider ut och röker en cigarett för att sedan så ljudlöst man bara kan glida ut genom tamburen och ut i det fria.
Istället för detta så satt jag och käkade klyftpotatis och fläskfile.
All den energi jag tidigare lagt ner för att dricka mig tillbaka till stenåldern har nu används till matlagning.
Det var bara glaset med rödvin som saknades för att jag skulle kunna tillhöra kultureliten.
Är det så att även denna hund vuxit upp och blivigt någon form av människa?
Eller är min oro totalt onödvändig för detta bara är en speedbump i mitt annars delikata liv?