En plats för betydelsefull för att missas i min lilla bloggserie över ställen vi minns.
På denna balkong spenderades större delar av sommaren 2009.
Inte om genom att drömma om storhet och skapa storslagna minnen.
Utan att bilda någon form av dimmiga minnesbilder av kaos och ett underligt liv.
Jag kan inte i skrivande stund minnas hur många gånger jag och Mattsson tömde den enorma askoppen.
Allt jag minns är det bittra doften av halvt om halv förmultnade fimpar.
Vad som inte heller syns på bilden är den mängd av tomburkar som ständigt fyllde golvet på balkongen.
Det syntes att det bodde två ungkarlar i lägenheten under den gångna tiden.
Minns även att jag vid ett mindre bevakat ögonblick lyckades med konststycket att spilla öl på fönstret.
Hur jag lyckades visste jag varken då eller nu.
Men även om jag trodde detta inlägg skulle fyllas med illvillja mot anderstorp och hemmansgatan
så blev det inte så.
Kanske har jag fått perspektiv på saker och ting och att sommaren 2009 är något jag lagt långt bakom mig.
Eller så har alkoholen börjat ta ut sin rätt på minnen.