Den 21 Februari 2010 var ett avgörande datum i undertecknads liv.
Det var då jag lämnade Torpet i ett snöoväder.
Trodde aldrig jag skulle återvända till dess grå betong under flertalet år.
Men lika lite som jag trodde att det skulle snöa i Maj så skulle jag enbart lite över två år återvända.
För trots allt så är detta platsen jag trivs bäst på.
Att rumla runt i gränderna på Skiftesgatan ,förälska mig på frögatan och kräkas över hela Hemmansgatan.
Kanske är det perfekta platsen för en gammal hund som mig.
1 Juli återvänder jag till krigszonen som jag lärt mig att såväl älska som hata.