Det finns en krigare som ständigt kämpar för att jag ska trotsa min ruttna livsstil.
Denna kämpe ville förbi onämn vid namn men vi kan kalla honom för downie.
När jag tidigare ikväll satt och bara ruttnade i bunkern.
Lyssnade på lite Varnagel och surade över att livet var/är botten, arbetslösheten slår allt hårdare
och att tiderna som student har aldrig varit mer värdelöst än vad dom är just i skrivande stund.
Då vibrerade det till i min mobiltelefon och på andra ändan kom en röst.
"Ska du med och träna idag?"
Någonting som inte alls kändes så lockande..Ville verkligen bara sitta och hata världen i ensamhet.
Men efter några sekunder så ändrade jag mig och följde med.
Gymmade bort lite ilska och återvände ut i regnet med en cigarett i mungipan som en lite bättre människa.
Ibland är livet underligt.
Vad har jag annars sysselsatt mig med en regnig och jävlig kväll som denna.
Skurat ur min vita vän inne på toaletten. Han hade inte fått en rejäl rengörning sedan jag flyttade in i bunkern.
Kändes som det var på tiden.
Utöver det har jag snart dragit i mig en flaska loka och ägnat mig åt datorrelaterade sällskapspel.
Vad fan händer med mig? Håller jag på att anpassas till en ansvarsfull vuxen?
Jag skyller på dålig ekonomi och dåligt väder.
Skärpning på alla nivåer.