Tänkte påbörja detta med en blick i backspegeln.
Jag har som dom andra födda i kågedalen tillbringat tre år på högstadiumet Kågeskolan.
Detta kanske inte ter sig så speciellt för er födda under den första halvan på 80talet.
Men någonstans där kring ingången av det nya milleniumet hände någonting.
Det blev mer lag än rekommendation att bära Hårdrocks tröjor, nitarmband och bälten.
Var elev hade en garderob med flertalet tröjor av dom favoritbanden.
Några av dessa band var Helloween, Manowar, Iron Maiden och Hammerfall.
Gick så långt att Kågeskolan blev rikskänd som sk. Hårdrocks skolan.
Någon tragisk form av School Of Rock.
Har hört människor säga.."Jaha..du gick på Kågeskolan..haha..Hårdrocks skolan"
Men så var tiderna när jag var ung.
Och varför säger jag just detta just nu?
Jo under dom mörka åren fanns det ett slitet uttalande som ständigt stod nedklottrat.
"A Metal heart is hard to tear apart"
Ett uttalande som för tiden var ganska häftigt och hett.
Som man senare skämts över och med lite extra tid lärt sig att skratta åt.
Men för bara några dagar sedan fann jag detta nedskrivet och jag kastades flertalet år tillbaka i tiden.
Skrattade till för att vandra vidare..Kanske har några tappra krigare överlevt och fortsatt.
Skulle inte säga att dessa människor håller fanan högt men trots detta så håller dom fanan.
För er som känner er träffade av detta och känner att detta är eran cup of tea.
Två sekunder på google och titta vad jag fann.
För er som känner att ni vill vara med i hårdrocksklubben...Klicka här.

Fotnot : "Jag bedrev ytterst lite tid med denna musikstil. I mitt pojkrum spelades band som Ebba Grön och Six Pistols.
Men man kan dock inte säga att Gamma Ray - Powerplant är dåligt.
Har inte träffat någon som kan säga detta. Men annars spelades mer Ramones och Räserbajs än Hammerfall.
Once hated..Always hated i guess."