Det finns dock ljus långt in i tunneln.

Ibland känns allt så jävla hopplöst.
Dessa stunder man funderar på att dricka en kopp sprit spetsad med Arsenik.
Allt för att avsluta detta som vi i folkmun kallas livet.
Kanske för snön faller likt den vita hämnden faller djup utanför fönstret.
Att den du håller av har lämnat dig.
Eller att du bara insett att efter söndagen finns det en dag som heter...Måndag?
Men ibland i allt mörker krävs bara ett litet mirakel för att få upp ögonen och inse.
Inse att trots allt mörker finns det en gryning med en strimma hopp.
Jag fann detta när jag trött surfade runt efter någonting matnyttigt.
Då fann jag nämligen detta.

En ljudbok som innehöll det självklara och underbara i Bob Dylans Memoarer.
Och för er whiskeydrickande cigarrökande idioter som anser att detta självklart skall avnjutas
i originalspråk och i bokform.
Fuck you..Jag vill inta dessa memoarer som jag anser dom skall intas.
Lagom berusad..Vandras hem från krogen.
Eller sittandes på en parkbänk med enbart fickan fylld av cigaretter som sällskap.

Käftsmällar

Käftsmällar

Och vem är du då?
Dåligt minne? Minns mig

Din såkallad E-mail (Keep your pants on..Den syns ej)

Hemsida?

Vad ville/tyckte du:

Trackback
RSS 2.0