Eftersom min playlist kändes mer upprepning än artistbokaren för Stadsfestens fantasi så tänkte jag.
"What the hell..Man kanske borde öka på vidderna och kanske..Kanske hittar man ett guldkorn"
Eftersom jag har så smått börja använda spotify så halkade jag in på Peace, Love and Pitbulls.
Jag vet..Jag är ständigt sist på allting..Men började lyssna.
Tonerna av Caveman fyllde den lilla bunkern och jag kände att jag gillade vad jag hörde.
En mer okommersiell variant av Joakim Thåström kändes rätt för stunden.
Plötsligt blev allt så underligt att jag var tvungen att återgå till gamla hjulspår.
Refused..Så allting kändes rätt igen..Kanske kan man inte lära gamla hundar att sitta.
Att människor som avstod från såväl alkohol och ätande kunde skapa grymma låtar som
New Noise och och Rather Be Dead är otroligt.
Men kanske är det just därför dom lyckades så väl..Att dom inte ständigt var några öl för fulla?