Här kommer ännu en historia direkt plockad ur mitt vardagsliv.
Vad som tycks vara en oändligt stor godispåse med dom mest makabra historier.
Om du har någon aning om hur jag egentligen lyckas med dessa konststycken är jag idel öra.
Till historien.
Jag och min trogna vapenbroder Itzo står och röker utanför porten till trappen som leder ned till bunkern.
Skrattar och har allmänt trevligt.
Plötsligt känner jag att skrattet fastnar i halsen.
Kanske är det några rökmoln från den röda level som jag håller i min hand som hamnar på villovägar.
Eller vad det annars är vet jag inte.
Hostar till en gång..två gånger..Känner att jag får svindel och faller raklång fram över gräsmattan.
Vaknar till i en skön faceplant position på gräsmattan och känner hur mina knän smärtar enormt.
Får hjälp upp av Itzo och får igen min metallica - Master Of Puppets keps jag lyckats tappa i fallet.
Vinglar ner och in i bunkern.
Känner att balansen inte riktigt är vad den borde och känner att man trots allt blivigt äldre.
Kan även tillägga att ovanstående historia är helt utan en droppe alkohol i blodet.
Kanske vore det bäst att sluta med dessa laster medan tiden finns?
Fast jag känner mig själv för bra för att veta att svaret på den frågan redan finns skriven.
I will crash and burn with this world.