Har skjutit det in i det längsta.
Har valt spriten och vännerna framför den stundande uppgiften.
Nu går det inte blunda längre.
Med snart mindre än en månad kvar tills jag flyttar måste jag börja packa.
Vars man börjar är den första frågan som slår mig
när jag tittar mig runt i min stökiga lägenhet
Viker en kartong och börjar sakta stuva undan dvdfilmer och cdskivor.
En lätt uppgift som visar sig tyngre varpå tiden går.
Skivorna och filmerna är spridda över hela lägenheten och jag blir matt.
Fortsätter packa lite för att sedan sjunka ihop helt utan ork.
Sucka djupt..Dricka lite vatten och inse att det inte blir något packat idag heller.

Om du är en av dom som faktiskt besöker denna blogg frekvent och väntar dig en storslagen update.
Det är lika bra att du slutar läsa redan nu..För här kommer ingen.
Tänkte bara berätta att utanför detta finns en stor värld att utfortska.
Och eftersom bortom detta ögonblick hägrar alltid ett nytt så skjuts uppdateringarna upp i framtiden.
Kanske till imorgon..eller så blir det inte alls så.

Efter gårdagens fylleslag så har jag kommit till en insikt.
Jag ska hålla mig borta från sprit och liknande.
Detta leder bara till elände.
Så varför inte avstå totalt och bara dricka öl.
Generar en bättre och mer lättkontrollerad fylla.
Varför denna insikt just nu?
Kan väl säga så..När man får minnesluckor vad man gjorde 3 minuter tidigare.
När man bråkar med dom man tycker bra om.
Och inte minst..När man ramlar över och river sönder ett glasbord är det ett tecken.
Ingen mer sprit för mig på ett tag.

Ett ämne som jag ska kasta mig in i dissekera sönder och samman.
Först ordet..Modeblogg..Ett ord som får det att vända sig i magen på den bästa.
Ett ord som pre 2000 inte existerade..Men nu verkar det uppenbarligen vara helt okey.
Helt okey att dra in stora cash genom att driva en blogg där man berättar hur man går klädd.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.
Diskutioner angående mode har alltid varit en hot topic bland den breda befolkningen
När bloggar och bloggande slog ner som en bomb i dom Svenska folkhemmen
var detta ett utomordentligt tillfälle att ventilera sina tankar om det senaste modet.
En orgi i form av diskutioner om prada och liknande märken.
Sedan började modebloggarna hagla tätt.
Plötsligt skulle varje mindre stad inneha sin egna ikon i modebloggar träsket.
Detta för att dessa människor verkade tro att andra verkligen var intresserade av vad dom bar för kläder.
Helt sonika fick dock dessa bloggar genomslags kraft och betalning gick att skymta bakom horisonten.
Ja..Vissa utvalda fick betalt för att berätta vad man skulle bära..och vars trenderna gick.
Detta kanske hade kunna fylla sitt syfte innan internet blev var mans äga.
I form av tidningar då självklart. Men nu i den internet fyllda tidsåldern är detta någonting helt onödigt.
Allt man behöver är en dator och en internet anslutning.
Någonting som varje individ mellan 0 och 65 har tillgång till.
Om man med lite kunskap hur internet fungerar kan hitta en sökmotor får man tag i allt man behöver veta.
Nu stannar vi en stund..Det skrämmande är inte att dessa bloggar finns.
Bortskämda blonda fjortonåringar med dålig självbild och stora behov av uppmärkelse har alltid funnits.
Utan det som skrämmer är att det faktiskt finns människor som följer med i dessa bloggar.
På daglig basis läser hur människor klär sig, går på stora kändisfester och åker till rivieran.
Vissa kanske nu tycker att jag är orättvis och drar alla över samma kam.
Men självklart har jag belägg för detta påhopp också.
Om man börjar med deras enorma okundskap om pengar och vars dom egentligen kommer ifrån.
Självklart är det någon, troligen deras föräldrar med fina arbeten och feta checkhäften som står för allt.
För hur ska man annars kunna köpa en handväska för 4000+ om man är fjorton år.
Under min tid så fick man vända på slantarna för att köpa en cola.
Men vad vet jag som barn av 80talet och uppväxt i den verkliga världen.
Angående dålig självbild kan jag bara säga.
Behöver man skriva om sin nya handväska som man fått av pappa när han var i Paris.
Denna enkla accessoar som går av på det nätta priset på 20000:-
Behöver man verkligen detta för att bekräfta sin existens kan jag inte kalla det någonting annat än tragiskt.
Wake up and smell the fucking coffee.
Om behov av uppmärkelse behöver jag knappast skriva någonting.
Dom som hängt med så länge förstår min uppfattning och min tankemening angående detta också.
För att summera allt ner till korta rader följer härmed min conclusion :

Att följa en modeblogg är enligt mig förkastligt på så många plan.
Deras förenklade och förskönande bild av samhället kan jag förstå verka i första anblicken som en angenäm
flykt från en allt för grå och meningslös vardag.
Att vi människor av 2000 talet måste fylla våra vardagar med att läsa hur andra människor går och klär sig
anser jag vara en skam.
Men eftersom jag inser att det är helt och hållet upp till människors egna vilja att avgöra detta.
Citat "Jag försöker inte rädda världen..Jag försöker rädda mig själv" faller ganska rätt in på just detta.
Jag personligen håller mig så långt borta jag bara kan från dessa bloggar.
Kanske också du? eller så gör du inte det.
Allt jag kan säga är..Jag som håller mig till dom mest exklusiva sidorna i fibban och dricker explorer.
Praktiskt taget den enda finkulturen jag behöver kallas Mulle

När jag satt ute och rökte så upptäckte jag just ett anderstorp fenomen.
Självklart så händer dessa ting på andra platser än torpet.
Men just på anderstorp så sker det på sådan genomtänkt och planerad nivå.
Scenariot brukar vara enligt följande.
Två människor klädda i vad som verkar vara det senaste fynden från myrornas kliver in i soprummet.
Där börjar en febril jakt bland bortkastat material för att hitta vad i deras ögon är ouppskattade guldgruvor.
Dom ses ofta lämna soprummet med ett flertal ting som dom släpar hem till boet likt myror till en myrstack.
Dagens skörd verkade vara ett stycke ligg underlag och någonting okänt i en willys påse.
Jag trodde verkligen i min enfald att människan kommit längre i sin utveckling än detta.

Nu har temperaturen krupit under -20 grader för X gången den senaste tiden.
Detta resulterar i att det annars utdöda Skell blir om ens ännu mera stendött.
Allt man kan göra är att välja och vraka bland filmutbudet..Krypa ner i soffan.
Borra ned handen i chipsskålen för att sedan trycka till avtryckaren med tån.
Varför blev jag född i Sveriges kallaste och meningslösaste stad?

Den tog oss till spännande platser och var alltid där.
Med en baklucka fylld av starköl och en askkopp sprängfylld av fimpar drog vi på äventyr.
Snubblade över några bilder och insåg hur mycket glädje en gammal taggad audi 80 från 1983 kunde skänka oss.

Två dagar har nu passerat av det nya året och man kan väl inte påstå att något banbrytande skett än.
Har dock haft min första 100% nyktra lördag på jag vet inte hur länge.
Annars brukar lätt någon öl med grabbarna leda direkt till baren och senare efterfest.
Men spenderade kvällen i lungt töcken hemma.
Har dock insett hur jävla tankad jag var under nyårsaftonen.
Detta genom att jag uppenbarligen gick hem med två vänsterskor.
Någonting som man inte känner i det tillståndet jag var.
Men men..det är ju fan bara nyårs en gång på per år tur nog.
Annars finns nog inget mera att rapportera i nuläget.
Teamdudes ska sätta sig ned på produktionsmöte under kommande veckan.
Detta för att försöka styra upp alla hel snurrade ideer som kommer realiseras 2010.
Dags att gömma brännvinet, lås in flickorna och kasta er djupare ned i skyttegravarna.
För nu laddar Team Dudes om.

När klockorna ringde ut det förra året hände någonting.
En stund som aldrig gick att återskapa..2009 var äntligen slut.
Ett år fyllt av fyllor utan total mening och tunga mornar.
Att bli ungkarl, arbetslös och hemlös nästan allt under ett år ser jag som bevis.
Ett bevis på att 2009 inte alls var så awesome.
Men innan vi kastar allt för mycket skit på det gångna året ska vi minnas.
Det hände faktiskt bra saker under 2009 måste jag säga.
Teamet har aldrig varit lika aktivt som det är just nu.
Har träffat massor av sköna människor som omvandlats till mina vänner.
Även att jag lyckats riva av några riktigt trevliga tillställningar.
Men utöver detta så är 2009 inget år jag kommer titta i backspegeln tillbaka på.
En vardag fylld av dekadens och dåliga one liners.
Så jag öppnar mina armar och välkomnar 2010.
Året då egentligen allting kan hända.